Tjejerna vid kiosken
Hej!
Nu har vi varit i Hainan i fyra dagar. Vädret har varit helt fantastiskt och solen har gassat som aldrig förr.
Nere på stranden så hade några tjejer en kiosk där man kunde köpa glass, nudlar och kokosnötter.
Jag blev lite av en stamkund hos dom och jag brukade stå och prata med dom på kinesiska så gott som jag kunde. Av det lilla som jag kunde säga så fick jag dom ändå att förstå att jag heter William. Sedan skulle jag lära mig deras namn. Ett av tjejernas namn var helskumt och jag stod i flera minuter och försökte uttala det rätt. Tillslut så sa hon att jag kunde kalla henne Jenny istället.
Sedan en dag när jag kom dit för att köpa glass så tittade en av tjejerna på mig med en rolig blick och sa att hon tyckte att min näsa var söt. Jag blev lite småpaff över kommentaren och tackade henne på kinesiska, då hon sprang iväg för att berätta hur söt min näsa var för dom andra tjejerna.
Sedan gick det flera dagar innan hon släppte bomben. Det var sista dagen i Hainan när jag gick ner till kiosken för att köpa glass som hon kikade fram bakom disken och frågade om hon fick ta en bild på mig. Innan jag hann svara så hade hon tagit fram kameran, gett den till en av dom andra tjejerna, skuttat fram till mig och gjorde några konstiga tecken med fingrarna. Sedan fick jag min glass och medan jag skrev på ett kvitto så kastade hon fram ett skrivblock och ville ha min email-adress.
Medan jag skrev ner min mail-adress så stod dom andra kinesiska tjejerna med en kamera och fotade mig ännu mer, och tillslut hade jag betalat och kunde fly lite diskret därifrån.
Dom blev lite ledsna när jag sa att jag skulle åka hem till Shenzhen igen på kvällen, men Jenny (som jag kunde kalla henne) lovade mig att skriva till mig så fort hon kom hem.
Nu har vi varit i Hainan i fyra dagar. Vädret har varit helt fantastiskt och solen har gassat som aldrig förr.
Nere på stranden så hade några tjejer en kiosk där man kunde köpa glass, nudlar och kokosnötter.
Jag blev lite av en stamkund hos dom och jag brukade stå och prata med dom på kinesiska så gott som jag kunde. Av det lilla som jag kunde säga så fick jag dom ändå att förstå att jag heter William. Sedan skulle jag lära mig deras namn. Ett av tjejernas namn var helskumt och jag stod i flera minuter och försökte uttala det rätt. Tillslut så sa hon att jag kunde kalla henne Jenny istället.
Sedan en dag när jag kom dit för att köpa glass så tittade en av tjejerna på mig med en rolig blick och sa att hon tyckte att min näsa var söt. Jag blev lite småpaff över kommentaren och tackade henne på kinesiska, då hon sprang iväg för att berätta hur söt min näsa var för dom andra tjejerna.
Sedan gick det flera dagar innan hon släppte bomben. Det var sista dagen i Hainan när jag gick ner till kiosken för att köpa glass som hon kikade fram bakom disken och frågade om hon fick ta en bild på mig. Innan jag hann svara så hade hon tagit fram kameran, gett den till en av dom andra tjejerna, skuttat fram till mig och gjorde några konstiga tecken med fingrarna. Sedan fick jag min glass och medan jag skrev på ett kvitto så kastade hon fram ett skrivblock och ville ha min email-adress.
Medan jag skrev ner min mail-adress så stod dom andra kinesiska tjejerna med en kamera och fotade mig ännu mer, och tillslut hade jag betalat och kunde fly lite diskret därifrån.
Dom blev lite ledsna när jag sa att jag skulle åka hem till Shenzhen igen på kvällen, men Jenny (som jag kunde kalla henne) lovade mig att skriva till mig så fort hon kom hem.
Kommentarer
Trackback
