Louho, En marknad med fejkprylar
Hej!
Idag har vi varit borta till ett köpcentrum som kallas för Louho.
Det är ett köpcentrum, ungefär lika stort som Täby-centrum, (alltså, ganska stort!).
Den största skillnaden mellan Täby-centrum och Louho, är nog att på Louho är allting fejk.
Går man in där, kastar sig (bokstavligt!) massa tjejer sig över en för att försöka övertyga mig om att jag ska köpa en Rolex-klocka hos dom.
Min egna Rolex! Är den inte vacker?!?
Nu har jag ju personligen inget emot tjejer, och dom får gärna kasta sig över mig ifall dom nu skulle vilja det, men när det gäller tjejer som är över 40 år som börjar slänga sig på mig, då börjar jag bli lite obekväm med situationen och försöker lite diskret fly därifrån.
Mitt uppdrag idag var att hitta en vinterjacka som jag kan ha med mig när jag åker hem till Sverige till julen, men det var svårare än vad jag trodde.
Medan jag prövar en jacka, står försäljar-kvinnan bakom mig och skriker så att saliven stänker att jackan är bra Kvalité och ”Very good price!”. Sedan hinner jag knappt ta av mig den, innan hon har plockat fram tre andra jackor, som hon också tycker att jag ska köpa.
Den lille oskrivna regeln om att kunden alltid har rätt gäller inte på Louho.
När vi stått därinne i affären i över en halvtimma och försökt få henne att förstå att jag bara behöver en jacka med mig till Sverige, så säger hon hur mycket hon vill ha för jackan… varpå pappa börjar pruta!
När vi äntligen lämnar affären, med en migränattack och salivstänk på tröjan så blir jag stoppad av en läskig gubbe som vill sälja en ganska så fejkad Iphone till mig.
Han medger också att den är av jättebra kvalité, men när jag testar den, så vill den inte ens starta.
Om det nu är så att denna Iphone av jättebra kvalité råkar vara trasig, eller om dom rent av bara glömt bort att stoppa i någon som helst elektronik i den vet jag inte. Men mina 500 kronor han vill ha för den, får han i alla fall inte.
Här kan du köpa allt från fejkade Ipods, till fejkade PSP.
Efter två timmar på Louho så är man ganska nöjd.
Huvudvärk och tommare plånbok får man av att gå på Louho, så ifall du känner för det någon gång när du är i Shenzhen, så kan du alltid titta in på Louhu. Det är en upplevelse du inte kommer glömma i första taget…
… Dom där salivfläckarna på tröjan kommer alltid att påminna dig!
Ha det bra!
Idag har vi varit borta till ett köpcentrum som kallas för Louho.
Det är ett köpcentrum, ungefär lika stort som Täby-centrum, (alltså, ganska stort!).
Den största skillnaden mellan Täby-centrum och Louho, är nog att på Louho är allting fejk.
Går man in där, kastar sig (bokstavligt!) massa tjejer sig över en för att försöka övertyga mig om att jag ska köpa en Rolex-klocka hos dom.
Min egna Rolex! Är den inte vacker?!?
Nu har jag ju personligen inget emot tjejer, och dom får gärna kasta sig över mig ifall dom nu skulle vilja det, men när det gäller tjejer som är över 40 år som börjar slänga sig på mig, då börjar jag bli lite obekväm med situationen och försöker lite diskret fly därifrån.
Mitt uppdrag idag var att hitta en vinterjacka som jag kan ha med mig när jag åker hem till Sverige till julen, men det var svårare än vad jag trodde.
Medan jag prövar en jacka, står försäljar-kvinnan bakom mig och skriker så att saliven stänker att jackan är bra Kvalité och ”Very good price!”. Sedan hinner jag knappt ta av mig den, innan hon har plockat fram tre andra jackor, som hon också tycker att jag ska köpa.
Den lille oskrivna regeln om att kunden alltid har rätt gäller inte på Louho.
När vi stått därinne i affären i över en halvtimma och försökt få henne att förstå att jag bara behöver en jacka med mig till Sverige, så säger hon hur mycket hon vill ha för jackan… varpå pappa börjar pruta!
När vi äntligen lämnar affären, med en migränattack och salivstänk på tröjan så blir jag stoppad av en läskig gubbe som vill sälja en ganska så fejkad Iphone till mig.
Han medger också att den är av jättebra kvalité, men när jag testar den, så vill den inte ens starta.
Om det nu är så att denna Iphone av jättebra kvalité råkar vara trasig, eller om dom rent av bara glömt bort att stoppa i någon som helst elektronik i den vet jag inte. Men mina 500 kronor han vill ha för den, får han i alla fall inte.
Här kan du köpa allt från fejkade Ipods, till fejkade PSP.
Efter två timmar på Louho så är man ganska nöjd.
Huvudvärk och tommare plånbok får man av att gå på Louho, så ifall du känner för det någon gång när du är i Shenzhen, så kan du alltid titta in på Louhu. Det är en upplevelse du inte kommer glömma i första taget…
… Dom där salivfläckarna på tröjan kommer alltid att påminna dig!
Ha det bra!
Kommentarer
Postat av: Anonym
är det verkligen lagligt att handla där?
Trackback
