Flygplatsen i Hongkong
Hej!
Igår skulle jag och Pär åka hem till Sverige igen.
Så vi hoppade på färjan som skulle ta oss till Hongkong och allting verkade jättebra. Äntligen var vi på väg!
Det var sen när vi skulle checka in bagaget som det började krångla.
Tanten bakom disken hade svårt att få ut min biljett eftersom vi hade betalat flygresan med pappas kreditkort.
Så jag och Pär försökte ringa pappa i över 45 minuter. Eftersom inte Hongkong tillhör resten av Kina, så funkar ju inte våra mobiltelefoner i Hongkong.
Tillslut kunde jag ringa pappa via Skype på min Iphone, och vi försökte med allt för att få med mig ombord på planet. Men tanten bakom disken skakade på huvudet och pekade på en stol där jag skulle sitta och vänta.
Pär hade inga problem som helst med sin biljett, och var tvungen att åka.
Jag ringde förtvivlat till pappa, som sa att jag skulle ta färjan tillbaka till Shenzhen igen. Felet var bara att klockan var nästan 10 på kvällen, och sista färjan hade redan gått.
Så där satt jag, ensam på en flygplats i Hongkong, med en biljett till Stockholm som inte funkade.
Jag hade inte tillåtelse att komma in på flygplatsen eftersom jag inte hade boardingkort, jag kunde inte komma tillbaka till Shenzhen eftersom färjan inte gick längre. Sen kom en kinesgubbe fram till mig och sa att jag var tvungen att stanna på flygplatsen över natten, tills nästa färja gick tillbaka till Shenzhen nästa morgon.
En kines tyckte synd om mig när jag satt och deppade på min stol och gav mig lite kvällsfika. :)
Så jag tillbringade natten på Hongkongs flygplats, sittandes på en hård stol i någon tom terminal. Fast som tur var, så var jag inte ensam.
Jag fick en vakt som följde efter mig vart jag än gick, så att jag inte försökte spränga något i Terminalen. Sedan när jag hade somnat petade en vakt på mig, och när jag öppnade ögonen stod det 7 vakter runt mig, med batonger och skyddsmasker.
Dom var tvungna att gå igenom mitt bagage så att jag inte hade vapen eller nåt annat allvarligt i min väska. Så jag fick vackert öppna alla mina påsar och öppna alla mina julklappar. (Tack pappa och Sussie för tröjan!) :)
Sedan var dom klara och stormade iväg och jag kunde sätta mig till rätta igen i min hårda stol, med vakten som snarkade i stolen bakom mig.
Sedan, när jag äntligen lyckades somna så vaknade jag av att vakten ville titta på TV. Så tre på morgonen satt han och glodde på ”Big Brother” på kinesiska med högsta volym, vilket gjorde att jag satt vaken resten av natten.
Sedan när det äntligen var morgon igen så skulle jag ta färjan tillbaka.
Så nu är jag hemma i Shenzhen igen.
Lite ironiskt är att det har tagit lika lång tid för mig att komma från Hongkong till Shenzhen, som det har tagit Pär att flyga från Hongkong till Istanbul. (Mellan Shenzhen och Hongkong är det inte mer än en mil)
Men nu har vi beställt en ny biljett med ett plan som går ikväll. Då får vi hoppas att det går bättre än vad det gjorde igår!
God jul!
Igår skulle jag och Pär åka hem till Sverige igen.
Så vi hoppade på färjan som skulle ta oss till Hongkong och allting verkade jättebra. Äntligen var vi på väg!
Det var sen när vi skulle checka in bagaget som det började krångla.
Tanten bakom disken hade svårt att få ut min biljett eftersom vi hade betalat flygresan med pappas kreditkort.
Så jag och Pär försökte ringa pappa i över 45 minuter. Eftersom inte Hongkong tillhör resten av Kina, så funkar ju inte våra mobiltelefoner i Hongkong.
Tillslut kunde jag ringa pappa via Skype på min Iphone, och vi försökte med allt för att få med mig ombord på planet. Men tanten bakom disken skakade på huvudet och pekade på en stol där jag skulle sitta och vänta.
Pär hade inga problem som helst med sin biljett, och var tvungen att åka.
Jag ringde förtvivlat till pappa, som sa att jag skulle ta färjan tillbaka till Shenzhen igen. Felet var bara att klockan var nästan 10 på kvällen, och sista färjan hade redan gått.
Så där satt jag, ensam på en flygplats i Hongkong, med en biljett till Stockholm som inte funkade.
Jag hade inte tillåtelse att komma in på flygplatsen eftersom jag inte hade boardingkort, jag kunde inte komma tillbaka till Shenzhen eftersom färjan inte gick längre. Sen kom en kinesgubbe fram till mig och sa att jag var tvungen att stanna på flygplatsen över natten, tills nästa färja gick tillbaka till Shenzhen nästa morgon.
En kines tyckte synd om mig när jag satt och deppade på min stol och gav mig lite kvällsfika. :)
Så jag tillbringade natten på Hongkongs flygplats, sittandes på en hård stol i någon tom terminal. Fast som tur var, så var jag inte ensam.
Jag fick en vakt som följde efter mig vart jag än gick, så att jag inte försökte spränga något i Terminalen. Sedan när jag hade somnat petade en vakt på mig, och när jag öppnade ögonen stod det 7 vakter runt mig, med batonger och skyddsmasker.
Dom var tvungna att gå igenom mitt bagage så att jag inte hade vapen eller nåt annat allvarligt i min väska. Så jag fick vackert öppna alla mina påsar och öppna alla mina julklappar. (Tack pappa och Sussie för tröjan!) :)
Sedan var dom klara och stormade iväg och jag kunde sätta mig till rätta igen i min hårda stol, med vakten som snarkade i stolen bakom mig.
Sedan, när jag äntligen lyckades somna så vaknade jag av att vakten ville titta på TV. Så tre på morgonen satt han och glodde på ”Big Brother” på kinesiska med högsta volym, vilket gjorde att jag satt vaken resten av natten.
Sedan när det äntligen var morgon igen så skulle jag ta färjan tillbaka.
Så nu är jag hemma i Shenzhen igen.
Lite ironiskt är att det har tagit lika lång tid för mig att komma från Hongkong till Shenzhen, som det har tagit Pär att flyga från Hongkong till Istanbul. (Mellan Shenzhen och Hongkong är det inte mer än en mil)
Men nu har vi beställt en ny biljett med ett plan som går ikväll. Då får vi hoppas att det går bättre än vad det gjorde igår!
God jul!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vilken rövar historia ...Ja du masken ... kram Fastern
Trackback
